Mer eller mindre nice...

Vi har långhelg. Eller J rättare sagt. Började i fredags då solen var vår bästa vän. Vi satt hos Linda halva dagen där vi jobbade på brännan. Middag blev grillat i Sörna.
Lördagmorgonen började lite mindre trevligt då J vaknade av att jag, som han tyckte, lät som en åsna. Samtidigt låg jag och krampade och betedde mig allmänt olustigt, vilket betydde ännu ett epilepsianfall, mitt livs tredje. Jävla skit säger jag bara!!! Jag som trodde jag skulle klara mig nu när jag äter medicin. Men icke! Idag är jag öm som efter ett helt maraton.
Idag är det också Js 40-1-årsdag. Huset har vart fullt, och det har bjudits på smarrig smörgåstårta. En liten promenad har jag hunnit med också, för att hämta pojkarnas nya fina mössor. Vårgröna och allt!
Imorgon bär det av till stan för koll av min ep. Tur i oturen alltså att jag fick mitt anfall just i helgen. En liten sväng på stan blir det också, skulle hittat ett par skor eller två...
Nu blir det middagskyckling.