Vardag på riktigt

Det har liksom inte riktigt känts som vardag även fast J jobbat en vecka. Men idag när jag kom hem från dagislämningen kändes allt som vanligt igen.
E ville inte riktigt gå innanför dörren. Sen ville han inte riktigt klä av sig. När det väl var avklarat hade han lurat av mig jackan och jag satt på golvet i kuddrummet. Han ville inte riktigt att jag skulle gå hem. Efter ett tag gick jag ändå. Utan gråt. Som vanligt.
Ikväll väntas Tupperware-party hos min gamla chef. Ska bli kul att träffas! Och Mathilda- att se på fina burkar såklart;)
Nu är jag kaffesugen. Någon?